.

KUL ATT DUSVARAR MIG!!

ord för dej..
Det glädjer mig enda ner i djupet att du tog modet och steget.
Nu måste du bara hålla ditt löfte.
Jag älskar dig, föralltid!
Hur kunde du gå bort från mig som lätt?
Hur och när jag låter det någonsin kommer till detta?
När blev mitt liv få detta hårt? När blev mitt sätt vända och byta ställning?
Jag är trött på detta liv. Av detta sätt mitt liv har blivit.
Jag försöker fortfarande hitta någon som du, men sanningen är ju den att det kommer aldrig finnas nån som du. Hur mycket jag än söker, hur mycket jag än vill - så finns det ingen på hela jorden som kommer att kunna ta din plats.    Tänker du fortfarande på oss? .. i still miss you - sometimes. I think i'm falling for you. Good or bad? I really don't know. Only time will tell.
Usch va jobbigt detta är.. det tar upp all min energi, all ork. Allting jag tänker på är dig. Hur snart du försvinner igen, hur snart du bara går upp i rök och bara drar. Once again, and i wouldn't be surprised if you left.
Det var dags att säga hejdå, att ta ett nytt steg från alla felsteg och misstag. Alla missförstånd, alla icke missförstånd, alla lögner, alla svek, från allt som hade med oss att göra. Jag klarade inte av det längre, att försöka fixa något som var förstört sedan ett bra tag tillbaka. Det var onödig energi, onödig tid att lägga ner. Kalla mig vad som helst, tro vad som helst om mig, tyck vad som. För jag är färdig med oss, och faktiskt så är det en lättnad som lyfts bort från mina axlar, och det känns så himla underbart! Jag är stolt över mig själv. I really am.

unlike anybody else, you're different.

I want you, in a way I never wanted anyone before.

Längtar. Längtar efter din lukt. Längtar efter dina armar som sveper runt mig. Längtar efter hur du ser på mig. Längtar faktiskt efter hur du kittlar mig och hur glad jag blir runt dig. Jag längtar efter dig.
Ibland så önskar jag verkligen, innerst inne att det inte skulle behöva sluta med två olika vägar för oss två.
För det kommer stunder då jag önskar att jag, vi hade kämpat mer, att du såg det tydligare. Att vi var så starka som vi en gång var. Men samtidigt så måste jag få gå min väg nu, du måste få gå din. Vem vet, en vacker dag hittar vi väl tillbaka, men nu så kan jag inte ta det på mig. Att ständigt rätta mig efter dig. Att alltid tänka på vilka vi kunde träffa i stan och inte. Vilka du fick och inte fick vara med. Jag säger inte att jag inte saknar dig. Visst, det gör jag väl inte på det sättet heller. Jag saknar den du var, det vi var tillsammans. Det starka obrytbara. Det som ingen kunde komma emellan och förstöra. Men tillslut så kunde allt, minsta lilla förstöra oss. Som det gjorde. Det kommer dagar och stunder, då jag saknar dig, oss. Våran styrka våran kraft. Men jag måste låta min väg gå dit den ska. Jag ångrar ingenting, eller är det de jag faktiskt gör nu?
jag tittar rakt fram och vänder mig inte bakåt försen det känns rätt i hjärtat. Eller är det nu det känns rätt att vända sig bakåt och ta sig i kragen och ta tag i allt som gick snett?
Jag vet inte.
´Men ärligt talat, det var länge sen jag mådde såhär dåligt eller hade en såhär dålig dag.
Vill varken le eller skratta, varken sova eller vara vaken. Vara levande eller död.
Jag vill bara, inte vara.
Allting ser bara så jävla negativt ut i mina ögon idag. Jag vill bara skrika för att få mig själv att förstå.
Att alla bra dagar inte alltid kommer stå vid min sida. Men det är ju dom bra dagarna man ska komma ihåg när humöret sviker. Hur lätt är det egentligen att faktiskt komma ihåg dom då? Att bara strunda i sitt dåliga jävla skithumör och bara vända om? Det är ju någonting man lär sig under tiden. Men när fan kommer jag lära mig då?

Suck. Jag vill bara ... nej jag vill helt enkelt ingenting.
Skjut mig, eller få mig på bra humör igen. Om det nu ens går, för jag tror du kan lyckas med det

Jag som älskar dig..